Knappt en timme kvar till vigsel. Jag undrar vad det blir för musik denna gång. Det är ju jag som skall spela så i och för sig kan jag ju bestämma själv men brudparen brukar uppskatta när man följer deras önskamål. På sätt och vis vore det ju bra om de infann sig nu, eller om åtminstone något värdpar eller någon svärmor dök upp med ett litet program i handen, om de nu har ett program. Annars får de väl vissla lite tyst längst bak i kyrkan så får jag gissa...

Värre har man ju varit med om. Som när min gode vän T ringde från tåget någonstans uti ingemansland med budskapet att förseningen var så svår att han inte skulle hinna till den begravning han skulle spela på. Eftersom jag bodde granne med kapellet var det ju lämpligt att jag trädde in i hans ställe. Dilemmat var att ett stycke skulle framföras som vare sig jag eller T hade hört. Det fanns visserligen en not, men den var på samma försenade tåg. Vad göra? T fick läsa, och jag fick skriva. "Ettstrukna G, punkterad halvnot till ett C-dur ackord..." osv. hela stycket igenom. Sedan sjöng jag för T vad jag hade skrivit. Vi enades om att den manuella överföringen hade lyckats och begravningen avspelades utan några klagomål.

Återstår att se vad dagens vigsel bjuder på för äventyr!

Väskan är packad för ytterligare en Sverigetur. Det har blivit fler än jag tänkte mig. Kanske blev det lite för lite sömn. Tvätten, bland annat sofföverdrag och andra avancerade tvättplagg, måste hämtas upp från torkrummet i gryningen. Matsäck till hemresan skulle bredas och skjortor strykas. Ändå är jag klar trettio minuter före avgångstid.

De som känner mig vet att jag inte sällan är ute i sista minuten. Det de inte vet är att jag ofta har gott om tid innan själva stressen infinner sig. Själva tidsberäkningen är inte problemet utan att jag skjuter upp den där sista detaljen som att placera plånboken i jackfickan. Så, när jag har njutit mina trettio minuters lugn och ro och bara skall ta jackan och gå slår det mig: "Var är plånboken?" Det är i då det obegripliga inträffar. Den är försvunnen. Medan jag vilade mig i trettio minuter, tog en osynlig person (troligen Murphy) sig in i lägenheten, flyttade min plånbok från dess ursprungliga plats (som varierar allt för mycket) till en ny otrolig adress, kylskåpets mjölkhylla eller under mattan i hallen. Förutseende som jag är har jag därför tagit fram plånboken i god tid denna gång. Men var är nycklarna...?

Trevlig helg!